En liten Norgehistoria del 1.

Återigen hängde jag med SSAB-gänget på Norgeresa, i år följde kompisen Leffe med.
 Målet var Ålesund vid atlantkusten, turen gick från Sälen, Trysil och Lom mot Jotunheimen med en avstickare upp mot Galdöpiggen.
Vi blev 11 förare i år, men en stackare fick motorproblem  ca 5 mil in i Norge (ett tändstift lämnade topplocket och tog med sig gängan) och han fick be sin bror köra upp med släpvagn från Borlänge, lång väntan blev det.
Hojarna var mycket blandade, från 650 cc enstånka till 1800 cc 6 cylindrig Goldwing.
Jag har nog fått omvärdera hur man kan köra med en Goldwing med rätt förare!

En del grusåka blev det, även om jag velat haft mer med mina nyinköpta grusdäck.
Gänget var rutinerat så asfaltkörningen gick undan i svängarna så jag fick väl en del tråkningar, men jag är så gammal att jag vill hänga med ett tag till. ( men jag tog igen det på grusåkat)

Vid Jotunheimen tog vi en smal serpentinväg upp till Juvasshyttan som är det högsta man kan åka hoj till. 1842 m. ö. h. Kallt som tusan 5 gr och duggregn.

Nerfarten och vägen vidare mot övernattningen kan liknas vid en "berg o dalbana" det var nog bara loopingen som fattades.
Som nån sa: bättre än så här kan Mc åkning inte bli.

I år hade vi hög klass på boendet med toa och dusch i stugorna så vi mådde som prinsar.

Mitri Weiden pekar på norra europas högsta topp: Galdöpiggen ca 2500 m.ö.h minst tre timmars klättring bort.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                           Burr!
Ett något fruset gäng.